Familjen är en väsentlig del av det kristna julfirandet. I centrum för den innevarande helgen står en specifik familj: Josef, Maria och Jesus-barnet. I den lutherska traditionen är den heliga familjen en liten kärnfamilj: inga mor- och farföräldrar, inga syskon, inga fastrar och mostrar och farbröder.
I den katolska traditionen och i synnerhet den äldre medeltida berättelsefloran är emellertid den heliga familjen
de facto en hel släkt. Bibeln återger Josefs stamträd hela vägen tillbaka till kung David. Också Marias föräldrar känner vi till: den heliga Anna och Joachim var i synnerhet under medeltiden helgon som tillbads också här i Finland.
Det finns en hel flora av legender och berättelser om Jesus syskon, kusiner och andra släktingar. Vill man spetsa till det skulle man kunna säga att till och med självaste frälsarens familjerelationer med tiden blivit konstigt moderna: den heliga släkten med kusiner och småkusiner krympte till den heliga (kärn)familjen med ett brådmoget ensambarn i centrum för all uppmärksamhet.
 |
| "The Holy Kinship", atelier van Geertgen tot Sint Jans, c. 1495, Rijksmuseum, Amsterdam. Jesusbarnet med sin släkt. Jungfru Maria i blå klänning till vänster med Jesus i famnen. Till vänster om dem hennes mor Anna. Bakom Maria och Anna står deras makar: Josef och Joachim. Till höger sitter Marias kusin Elisabeth med Johannes Döparen (Jesus småkusin!) i famnen. |
Det finns många konventioner för hur man ska avbilda den heliga familjen. I den här ikonlogin spelar detaljerna en stor roll. Medeltidens konstnärer avbildade gärna den heliga familjens medlemmar klädda i de kostbaraste och furstliga kläder för att betona deras gudomlighet. Om man vill kan man se de här tavlorna som medeltida modemagasin för hur en rik och mäktig person skulle klä sig.
I fotspåren på de antropologiska och kulturhistoriska vetenskapernas uppkomst under senare delen av 1800-talet, vaknade också intresset för Jesus från Nasaret som historisk person. Bland annat fransmannen Ernest Renan blev vida populär med sin bok
Vie de Jésus (översatt till engelska med titeln
Life of Jesus). I boken som utgavs 1863 framställde han Jesus som en helt vanlig historisk person. Snart hakade både författare och konstnärer på den här trenden.
 |
| Jean Béraud: The Deposition (1892) |
Den realistiska konsten under 1880- och 1980-talen gjorde sin egen variant av den vanlige Jesus. Konstnärer som Fritz von Uhde och Jean Béraud gjorde en poäng av att avbilda Jesus i för betraktaren vardagliga samtidsmiljöer. Så avbildade exempelvis fransmannen Béraud korsfästelsen som om den skett uppe på Mont Martre i Paris – lärjungarna runt korset är vanliga parisare och den sörjande jungfru Maria en kvinna i borgerlig sorgedräkt med hatt och flor. Också den finländske konstnären Albert Edelfelt hakade på trenden då han förlade Maria Magdalenas möte med frälsaren till en finländsk björkskog.
 |
| Albert Edelfelt: Kristus och Maria Magdalena (1890) |
För dessa konstnärer blev Jesus familj ett medel för att levandegöra och vardagliggöra guden. Det finns inte mycket av prakten i de medeltida bilderna av den heliga familjen kvar i Fritz von Uhdes
Flykten till Egypten (1891). I stället ser man en man och kvinna som vandrar på en lerig väg medan skymningen faller. Det enda som avslöjar att detta inte är en vanlig familj på vägen till München (där Uhde målade tavlan), är en liten antydan till ljus omkring barnets huvud. En liten eftergift för konventionen krävs trots allt för att betraktaren ska förstå vilken familj det handlar om...
 |
| Fritz von Uhde: Flykten till Egypten (1891) |
Och idag då? Fortfarande känner man lätt igen den heliga familjen på de ikonologiska atributen. Glitterband, kökshanddukar och änglavingar av papp har blivit vår tids kännetecken på världshistoriens oftast avbildade familj.
God Jul till alla läsare!
Julia Dahlberg
